Fler röster från ostkusten
Sportfiskarna låter fler komma till tals och ge sin syn på strömmingskrisen. Här finner du bland annat synpunkter från regionala politiker.
Svar från Socialdemokraterna regionalt
Sportfiskarna har fått in kommentarer på strömmingskrisen från regionala S-politiker via regionrådet Jan Lahenkorva i Region Gävleborg, samt lokalpolitikern Thomas Eriksson från Östhammar, ledamot i Regionstyrelsen i Region Uppsala och ersättare i Upplandsstiftelsen .
Vår kommentar
Det är uppenbart att det finns många S-politiker på ostkusten med god insyn i strömmingskrisen som tar aktivt ställning för en utflyttning av trålgränsen och för införandet av fungerande fredningsområden. Detta visar att de som lever och verkar i det drabbade området har koll på läget och agerar därefter. Hur man agerar i strömmingskrisen borde därmed inte vara en partifråga utan en fråga om sunt förnuft. Socialdemokraterna centralt bör lyssna på sina regionpolitiker på ostkusten.
Det regionala svaret
SVAR: ”Sett utifrån mitt perspektiv som regionråd i Region Gävleborg är det mycket viktigt att Bottenhavet mår bra, att det finns en god balans mellan arter i havet som bidrar till ett levande hav. Som det är nu mår inte havet utanför gävleborgskusten bra. Rapporter från de lokala kustnära yrkesfiskarna om minskade bestånd av strömming oroar, vilket har fått Region Gävleborg att ansluta sig till ett nätverk av regioner som arbetar för att stärka strömmingsbestånden i Östersjön och i Bottenhavet.
Jag ser ett stort värde i att en levande, lokalt förankrad fiskerinäring behålls. Fisket har kulturhistoriska värden och är viktigt för kustsamhällenas identitet. Det lokala kustnära yrkesfisket bidrar också till länets utveckling genom att bidra till en lokal näring som är en viktig del i det pussel som byggs för att utveckla Gävleborg. De skapar mervärden som är större än enbart inkomsterna från fisket genom att de är en del av besöksnäringen. Jag är övertygad om att de lokala kustnära yrkesfiskarna på ett bättre sätt kan förvalta bestånden av strömming jämfört med det storskaliga trålfiske som nu pågår utanför gävleborgskusten.
Utifrån de mycket oroande rapporter jag får från de lokala yrkesfiskarna, tillsammans med andra rapporter om tillståndet för strömmingen efter gävleborgskusten är det för mig självklart att trålgränsen bör flytta ut till 12 sjömil. Det är också självklart att freda Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken från storskaligt pelagiskt fiske fram till dess att bestånden återhämtat sig. Jan Lahenkorva, regionråd Region Gävleborg”
”Jag har dels själv som sportfiskare i Roslagen bevittnat hur den kustnära industritrålningen har påverkat. Men även hört hur alla som i generationer fiskat strömming nu har sett hur strömmingen minskat i både antal och storlek.
Frågan är viktig för såväl lokala fiskenäringen, fisketurismen och havets ekosystem. Det är viktigt att det finns en bred politisk majoritet för en utflyttning av trålgränsen och att frågan bör inkludera alla grupper som är berörda av tillgången på strömming som exempelvis kustfiskare och skärgårdsbor. Thomas Eriksson från Östhammar, ledamot i Regionstyrelsen i Region Uppsala och ersättare i Upplandsstiftelsen”
Svar från Centerpartiet regionalt
Sportfiskarna har nu fått svar på samma frågor som vi ställde till riksdagspartierna från Gustav Hemming (C), Skärgårdsregionråd i Region Stockholm och ordförande för det Regionala fiskenätverket.
Vår kommentar
Gustav Hemming är ordförande i ett regionalt fiskenätverk med representanter från flertalet regioner både på ost- och västkusten. Gustav har legat bakom en fiskeplattform som nätverket tagit fram med fokus på ett bevarande av det småskaliga kustfisket och insjöfisket samt att trålgränsen bör flyttas ut och att det storskaliga industrifisket inte är hållbart. Sportfiskarna finner svaren nedan mycket insiktsfulla och ser mycket positivt på den regionala verksamheten. Mycket verkstad i frågan helt enkelt! Centerpartiet centralt bör här lyssna mer på sina regionpolitiker vad gäller utflyttningen av trålgränsen och införandet av fredningsområden.
Det regionala svaret
Fråga 1: Anser ni att rådande kvotsystem är baserat på ett tillräckligt kunskapsunderlag som gör det riskfritt för ekosystemet att fortsatt tillåta industritrålningen i nuvarande omfattning?
Svar: Jag kan inte tala för mitt parti i dessa frågor utan kommer att svara som regionpolitiker och ordförande i det regionala fiskenätverket.
Nej, kunskapen är inte tillräcklig. ICES rekommendationer tar inte tillräckligt tydlig ansats i försiktighetsprincipen och att den vetenskapliga kännedomen om Östersjöns ekologi är osäker och under ständig utveckling. Särskilt behöver hänsyn tas till indikationer om lokala fiskebestånd, såväl när det gäller strömming som exempelvis torsken i Ålands hav. Större försiktighet krävs i fördelning av kvoter i kombination med att det lokalt förankrade småskaliga yrkesfiskets tillgång till fiskeresursen prioriteras.
Fråga 2: Anser ni att det är etiskt försvarbart att tusentals ton strömming idag blir fiskmjöl i stället för att fisken fångas för lokal förädling och försäljning till konsumenter och att tillräckligt mycket lämnas kvar i haven som resurs för hela ekosystemet?
Svar: Nej, vi måste se till att mer fisk går direkt från havet till matbordet. I ett läge när hållbarheten av det storskaliga pelagiska fisket ifrågasätts ser vi i det regionala fiskenätverket det småskaliga yrkesfisket, med skonsamma fiskeredskap och fångster som primärt går till människoföda, som en viktig nyckel till både ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Det regionala fiskenätverket stödjer en kraftfull nationell och europeisk fiskepolitik i syfte att förhindra utfiskning och säkra god ekologisk status. I detta sammanhang är det viktigt att det finns en insikt om det lokala småskaliga yrkesfiskets försumbara inverkan på de samlade bestånden.
Fråga 3. Kommer ni nu arbeta för att skydda strömmingen genom att föreslå att trålningsgränsen snarast flyttas ut till 12 nautiska mil från baslinjen och att funktionella fredningsområden och fredningstider inrättas?
Svar: I det regionala fiskenätverkets plattform är en av punkterna att flytta trålgränsen för stora fartyg från 4 till 12 sjömil utanför baslinjen i Östersjön. Vi vill också att Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken fredas från storskaligt pelagiskt fiske. Dels för att freda lokala fiskebestånd, men också eftersom de långsiktiga effekterna av pelagiskt fiske är dåligt kända är det klokt att skydda dessa större havsområden som historiskt inte fiskats lika hårt.